Äppelbo består av ett antal olika byar t.ex. Lappheden, Nordibyn, Ovanheden, Stensbo, Österby, Born, Hunflen, Näset, Grossheden, Roddarheden, Storbyn, Torvallen, Mattheden, Sälen, Tuvheden, Opsaheden, Risheden, Forsbäckheden, Sörombäcken, men man pratar vanligen om tre, nämligen Ovanheden, Rågsveden och Sälen
Äppelbo kyrka var först ett kapell som byggdes byggdes 1664 till minne av Gustav Wasa. 1771 byggdes kapellet om till en kyrka och det är också det året som man räknar som kyrkans byggår.
-- Av Ingvar Johnsson--
Om Äppelbo finner man inte något
i skrift omnämnt förrän i slutet på 1500- talet.
I ett rågångsbrev av 1573 omtalas socknen vid namn i en tvist
mellan Malung och Äppelbo om en gränsdragning. Ett annat
omnämnande finns i Dala-Järna jordabok 1417, i samband med
bytesbrev, men inte under namnet Äppelbo.
Men fornlämningar visar att här har det bott folk till och från tidigare. Under senare stenålder gjordes jaktresor hit med olika längd. En del jägare blev kvar här och begravdes. Sådana gravar finns kända i synnerhet vid Harn i Busjön, där tio gravar har hittats. Tappade eller på annat sätt kvarlämnade redskap har hittats på andra platser. Bland fynden kan nämnas trindyxor, skifferdolkar, spjutspetsar, och eldslagningsstenar de har hittats efter älvens stränder och tillrinnande åar.
När vi kommer fram till järnåldern och vikingatiden finns lämningar av slaggvarp, en lämning efter järnframställning, på flera platser i socknen främst efter Noret, som är Busjöns avrinning ut i Västerdalälven. Men även vid själva älven finns fynd. C 14-daterade fynd placerar dessa till mitten av 700-talet e. Kr. Till och från nämns sedan Äppelbo, för det mesta i samband med gränstvister med Malung.
Under Gustav I Vasa, kung av Sverige, byggdes den första kyrkan, ett kapell under Nås församling. Den utvidgades sedan år 1664, för att 1771 ersättas av en större, timrad kyrka. Fram till 1880 fanns också en klockstapel vid sidan om kyrkan, denna revs sagda år och ersattes av ett torn sammanbyggt med kyrkan.
Ett flertal sägner finns också
om hur Äppelbo blivit befolkat.
En är att bönder från Leksand kom hit och anlade fäbodar på
Säla, därav namnet, fäbod = sälgberg. En kvinna har då
namngivits som Apollonia el. Abluna, detta namn skall sedan ha
med tiden blivit Äppelbo.
En annan är att här har efter istiden bott skogslappar, som
för övrigt var allmänt förekommande i den då beboeliga delen
av landet. Man söker genom detta en förklaring till namnet
Lappheden i norra delen av socknen.
Enligt en utredning av Harry Stål i Uppsala härleder sig namnet
Äppelbo från "Äppele", dvs vildäpplen, och
"bo", liktydigt med fäbod. Motiveringen skulle vara
att det på Sälen fanns ett kraftigt vildapelbestånd.
Under tidens gång menar somliga att deras ättlingar blandades
upp med militärer som fick förläningar här efter Karlarnas
krig. Andra menar å sin sida att kringströvande försäljare
stannade här för gott, de refererar då till zigenare och andra
som sa att de kom från Äppelbo. För en del är då detta en
förklaring till att så många blev hästhandlare här i
Äppelbo.
När man talar om Äppelbo såväl
som övriga Västerdalarna stannar man oftast i dalgången som
är tätast befolkad, men glömmer den omgivande skogsbygden.
Karl IX insåg ju att här fanns outnyttjade resurser att ta vara
på. Han erbjöd därför svenska finnar, de var då samma land,
att flytta till Sveriges skogsland på förmånliga villkor.
Dessa gränstrakter är nu kända som finnmarken. I Äppelbo är
det byar efter Värmlandsgränsen från Milsjöheden, på
Malungssidan till Laxtjärn i Nås finnmark. De är Nybofjäll,
Päckfall, Lakoberg, Valåsfjäll, Sågbyn, Ärtberget och Sågen
bl.a.
Eftersom vi talar om finnmarken,
varför inte göra en resa dit i fantasin, nu 1998?
Vi startar vid Berghedens skola och färdas mot Tyngsjö, vid
första T- korsning tar vi till vänster och är då snart i byn
Sörombäcken (vi passerade just en bäck), där finner vi en
vägvisare pekande mot Nybofjäll. Vi svänger dit. (En parentes;
Kennet Eriksson, rallyföraren, bor i näst sista gården till
höger.) Vi kommer så till en före detta grusgrop, där man
tills helt nyligen (1994) har haft ett asfaltverk. Vi fortsätter
och åker förbi avtagsvägen till Brudskogen och Öratjärn.
En nybyggd bro över Granån åker vi på och ser en skylt om en
klocksten, den har enligt legenden hamnat där när trollen
hörde den första kyrkklockan och skulle kasta stenen på
kyrkan, men den nådde inte riktigt fram. När vi reser vidare
ser vi snart fina timmerhus till höger, en sommarby.
Snart åker vi också förbi vägen till
Risåsen fäbod och ser en
tjärn till vänster innan vi åker över Granån igen. Vi ser
då en ny vägvisare till Brudskogen, nu från söder, men den
åker vi förbi, och turen går över skog ett tag tills vi ser
en jättestor slogbod med invändig öppen spis. Vi är vid
Brusbäcken. Vill vi stanna och fika kan vi göra det, eller dra
en öring i bäcken, om fiskekortet
finns med.
Men vi åker vidare och åker
jämsides med Granån. Är vi djärva (vägen är sämre här)
tar vi vägen till Kullsarvet och ser snart dammen vid Granån,
där man utvinner kraft för eget behov.
Vägen här är privat, men har vi ärende kan det nog fördras.
Så om vi åker vidare får vi snart se Uvberget till vänster
och Moxkölen till höger. Här finns det gott om fågel på
våren och sommaren. Uvar har släppts här, men de stannar inte
så länge. Vi hoppas att de återvänder en dag. Vid Moxkölen
häckar två av Äppelbos få tornfalkar.
När vi just lämnat detta område och vägen sluttar mot
Ärtån, kan man till höger få se ett vindkraftverk och en
radiomast. Dessa ägs och används av en privatperson som har
sitt sommarnöje här.
Ja, vi åker vidare och efter en ganska lång tur genom enbart
skog kommer vi till Ärtån, som kommer från Ärten, sjön som
känd för sina vackra stenar (mestadels ametist).
Nu blir vägen sämre, men inte omöjlig, så att färden kan gå
vidare, och slutligen kommer vi fram till Ärtberget, här bodde
förr en välkänd fiolspelman som lämnat fina och riksbekanta
låtar efter sig. Vem har inte hört Gånglåt från Äppelbo, t.
ex. Den har Ärtbergs-Kalle gjort.
Åker vi till höger i Ärtberget så långt vägen räcker när
vi håller höger hela tiden, kommer vi till Kalles före detta
hem, nu bara en minnestavla och några buskar som vittnar om
gammal bebyggelse.
Nåväl, vi åker tillbaka till huvudvägen och fortsätter, men
vad är det som vi ser lyser på vallen? Jo, visst är det
brandliljor som står här så fint mot det grön gräset, vad
trevligt!
Är det tidigt på våren kan vi
också få se någon ormvråk segla i skyn.
Vår färd går mot Sågbyns skola. Här finns sommartid en
utställning av konst, och kaffe kan också köpas.
Efter kaffet åker vi ner till Sågen-Tyngsjö-vägen och
svänger av mot Tyngsjö, dvs. höger. Det ser först ut som om
vi kommit till Norge, vägen är lagd i serpentiner, men det
rättar till sig snart och vägen blir mer "svensk"
igen.
Vi passerar nu Sågbyn på baksidan mot förut och kommer till
avtagsvägen till Långmarken.
Genom byn går Värmlandsgränsen, och just vid gränsen stod en
gran av ansenlig storlek kallad prästgranen, den har nu blåst
omkull, men det finns andra ståtliga granar kvar i dess ställe,
så att gå ner och titta, du är på historisk mark.
Om vi väljer att inte åka ner där, fortsätter vi framåt, mot
Lakoberg. Men innan vi kommer dit stannar vi till vid
Vålåfjäll. Detta är ett av finnmarkens äldsta boställen.
Här växer också ädla lövträd: lönn, ek, ask, poppel samt
lärkträd ett barrträd som fäller sina barr varje höst.
Vi fortsätter sedan mot nästa etappmål, Lakoberg, som också
hör till de verkligt gamla boplatserna. Det var här som den
skogvaktare bodde som såg till att lövträden kom hit till
finnmarken för så där hundra år sedan. Så att här finns de
alla, och en oxel dessutom.
Blommor har vandrat ut i ängarna här också, såsom
borstnejlika, bergenia och krollilja. Men även körsbärsträd,
eller snarare buskar, finns här.
Vi återvänder till stora vägen,
och om man inte har rastat ännu finns det ett bra ställe vid
Lakotjärn.
Resan fortsätter mot Nybofjäll, och det skulle vara ett misstag
att inte först åka ner till Magnusson på Päckfall, för han
har både blommor av skilda slag och goda grönsaker. Men vi får
inte stanna för länge om vi skall hinna med resten av resan.
När vi fortsätter kommer vi snart till avtagsvägen mot
Äppelbo, 25 km står det, oj, har vi så långt kvar hem!
Om vi vill se smörbollar, om årstiden är den rätta, kan vi
stanna i Nybofjäll, för här finns de. Och fina gamla hus som
vi kan titta på finns här också. T. ex. en bergsmansliknande
gård högt uppe på berget som Gunde Johansson, sångaren,
beskriver sålunda:" Tvåvåningsgården Berget från tidigt
1800-tal sägs vara resultatet av ett kappbygge. Bergets ägare
byggde högst och vann. Utanför står en över 200 år gammal
lönn och vaktar över gården".
Nåväl, färden går vidare, vi närmar oss vattendelaren mellan
västerhav och österhav, och snart bär det utför mot
Gransjöberg och Gransjön. Vi ser bara en skymt av stugorna
från vägen och sjön syns inte alls. Man kan däremot se hela
Gröntjärn, som är intressant på två sätt. Först för sin
fina självföryngrande öring och sedan för sjöns unika
bottenflora, vattenpest, som man vanligen har i akvarier, men
här trivs den förträffligt, och det tycks öringen gilla
också. Det finns en legend om att Gröntjärn har två bottnar,
den beror säkert på att den ena består av vattenpest och under
den en riktig botten.
Färden går så vidare utför berget och snart är vi på nytt
vid avtagsvägen mot Kullsarvet, men nu åker vi förbi för att
återvända till Äppelbo.
Omkring 60 km. lång har resan
varit, men vi har fått se mycket av vår vackra natur. Om vi har
haft turen med oss kan vi ha fått se både älg, räv, hare och
rentav någon björn, lo eller varg. De senare har setts tid
efter annan här omkring, och vittnesbörden blir fler för varje
är. I Sågen gick två vargar på bron över Svartälven mitt
på ljusa dagen hösten 1995.
Lycka till på resan och håll ögonen öppna!
En alternativ resa efter
Ärtberget är över Sågen, Laxtjärn, Kroktorp, Eldforsen och
Vansbro till Äppelbo.
Tillbaka i västerdalen kan
nämnas att i Äppelbo finns affärer på tre ställen,
ett bibliotek som är öppet två kvällar i veckan, ett
vandrarhem med second hand- butik och servering samt
postpaketutlämning.
Småindustrier finns också, som sågverk, smide, hustimring,
hantverk av olika slag.
En grundskola finns också från klass 1 till 6, sedan bussas
eleverna till Vansbro för klasserna 7 - 9.
Barndaghem och hem för gamla finns på Bergheden.
Med andra ord sagt; Äppelbo är en socken i tiden.
Skrivet av IngvarJohnson 1998-04-02