www.trollbrollopet.se
Webdesign: Björn Pettersson
SÄGNEN

Bygdespelet Trollbröllopet bygger på Herbert Grönfalls berättelse om trollbröllopet som inte blev av och om hur äppelboborna fick sin vackra brudkrona. Det sägs att händelsen ägt rum i en stuga i Brudskogens fäbodar på 1600-talet och att Brudskogen också fick sitt namn efter den här händelsen. Sägnen om fäbodkullan som skulle bli brud åt trollen har sedan berättats i bygden i generationer och blev bygdespel redan 1935.
Brudkronan finns idag att beskåda i Äppelbo kyrka och Brudskogens fäbodar är fortfarande levande med djur och människor sommartid.

Herbert Grönfall


Herbert Grönfall (1898-1976) var en stor kulturpersonlighet i Äppelbo. Han skrev bland annat revyer, sketcher och dikter och var dessutom duktig spelman. Han var själv under många år spelets regissör och spelade dessutom roller som bonden Lars Ersson.






Åke Gyllenvåg


Åke Gyllenvåg (1931-2003) var även han en viktig kulturpersonlighet i bygden. Med brinnande entusiasm tog han initiativet till att Trollbröllopet sattes upp på scenen igen 1971 efter några års uppehåll. Åke regisserade och var spelets alltiallo under många år







Så här berättades den gamla sägnen:
”Den märkligaste av vallarna i Brudskogen är Juga Nils’ eller Trollvallen. Där timade den händelse som givit vallen dess namn. Det var på hösten en mörk kväll en sälbokulla var ensam vi vallen. Hon satt och vävde, då kom trollen in och skulle klä henne till brud åt en trollyngling. Hon bad att få väva färdigt först, men det fick hon inte, de slet bort tyget och rev sönder vävstolen. Bitar av den finns ännu kvar i stugan. Då knöt hon sitt strumpeband omkring vallhundens hals och skickade hunden ner till sin fästman hemma i byn. Han förstod att något var galet och gav sig iväg ridande med ett stickbloss, som var utbrunnet när han var nära framme och som han kastade i en tjärn, den har ännu ljust vatten, alldeles grönt, och heter Lystjärn än idag. Bruden var nästan färdigklädd när han kom, endast vänster handsken fattades. Han högg kniven ovanför dörren och fick kullan med sig upp på hästryggen och red i sporrsträck därifrån.
Trollen var efter och tjöt men så kom de till en åker som var harvad i kors, då kunde de inte följa med längre. Hästen föll död ner när de kom hem.
Trollens brudkrona hade kullan på sig än.
Den var så tung och stor att man gjorde tre av den, en till Nås, en till Järna och en till Äppelbo.
I Äppelbo kyrka finns trollens brudkrona kvar än idag.”

Ur Karl-Erik Forslunds Från källorna till havet.